ZORRO
Min fina Norska skogskatt
som vi hastigt o lustigt blev ägare till när vi flyttade hit.
Har aldrig varit en kattmänniska, aldrig trott att jag skulle ha katt!!
Är allergisk så jag har aldrig ens tänkt tanken.
Och nöjd med det.
Men så kom han....
Han som alltid följde med mig på promenader... låg raklång på rygg på golvvärmen o snarkade, han som kunde tala, ville ligga på tangentbordet när man bloggade, han som ville bli borstad varje morgon.
Kom galopperande mot en när man svängde in på gården och la sig utanför förardörren o ville bli kliad på nuuu matte !!
Jaaa om jag blev kär i honom... en speciell katt personlighet.
När man lever så här på landet och ensam så blev han verkligen ett sällskap.
MEN
igår kväll på promenaden blev han påkörd.
Han stack till skogs så jag fick ut o leta efter honom.
Väl hemma såg jag att hans bakben inte mådde bra.
Fick ta det ohyggliga beslutet som jag aldrig ens tänkt att jag skulle behöva ta, för jag har inte ens tänkt en tanke på att leva utan honom
Nu är han i katthimlen.....
ååå de smärtar ..har tre underbara missar själv å fasar för den dagen någon måste tas bort :-( den dagen kommer ju tyvärr
SvaraRaderaÅ nääääää fy bubblan!
SvaraRaderaStackars stackars dig och stackars fina Zorro!
Snyft!!
:( vad ledsamt. Vad fin han var. Har också en katt och är tacksam varje kväll hon kommer hem men jag oroar mej ofta över henne. Kram på dej
SvaraRadera