Hemma hos Krusidull: juli 2008

söndag 13 juli 2008

Redo för en tur

I ett av mina låååångsamma projekt ingår att fixa till en gammal damtralla jag fått.
Cykeln finns som tidigare inlägg, kan inte länka er dit för det är alldeles för avancerade
kunskaper för mig, och min dotter dataproffset sover sin tonårssömn fortf.
Så ni får backa i tiden.....
Hittade efter mkt letande en cykelkorg i pil, målade och sprayade om den, vit så klart.
För att Lotus skall vilja sitta i den var jag tvungen att klä in den med vaxduk och en liten volang som håller den på plats.
Jag tycker han gör sig bra i den, vad tycker ni?

Nu väntar själva cykeln på en liten makeover, däcken är bytta, kedjan fixat. lampan funkar
Bara lite ny färg till vrålåket sen är vi redo.

Idag väntar auktion.
Ska ropa på en karmstol och en gammal skrivbordsstol, håll tummarna.

Gulligull
fr
Krusidull

tisdag 8 juli 2008

Jag vill tacka C

Jag lever ofta i tanken att det är en mening med det som sker
i livet, kan kännas tungt och svårt många gånger men också
glädjefullt och lite mäktigt, ni vet när man tycker allt stämmer
och man nästan känner att det var en mening med detta.

Så var det för mig en dag förra sommaren.
Var på våran berömda hembygdsgård, ni vet den med det
otroliga midsommarfirandet och satt och fikade för mig själv, ja Lotus var ju självklart med.
Då kommer C
C och jag var goda vänner får många år sedan, träffades genom träningen och hade faktiskt
träningverk tillsammans.
Ja inte den träningsvärk man får av för hårt tränande, utan en liten firma som hette träningsverket.
En kul tid med mycket skratt och svett.
C är yngre än mig och är i den ljuva livstiden med småbarn och husprojekt, där jag tror hon trivs alldeles förträffligt.
Hur som
Vi hade inte sett på evigheter när vi möttes den är dagen på hembygsgården.
Jag var ganska sjuk under den här tiden och orkade inte så mkt.
Men C hon berättade att hon bloggade!!! vilket jag aldrig ens tänkt på, en okänd
värld för mig då.
C gav mig några adresser och jag började kolla runt, ja ni vet hur det blir, man tar sig längre o längre in i bloggvärlden och sen är man fast.

Jag upptäckte att jag mådde bra av det, kände mig piggare, kunde göra det i min takt och när det passade mig. Ett djupt begravet intresse om inredning vaknade till liv.

Idag är jag på väg mot nya mål i livet, till något som känns så rätt och riktigt och som jag mår så gott när jag tänker på. Vet inte om det bär eller brister men jag måste lyssna till mig själv och våga prova och lita på min känsla. Jag vill tacka C för utan det mötet med henne den där sommardagen förra året hade jag kanske aldrig kommit till insikt om vad som slumrat i mig alldeles för länge.

Är det en mening med allt som sker eller ?.....